Helgen rusar. Och jag med den. Allt går i ett och jag är trött sliten och gillar. Uppenbarligen är det så här det skall vara. Hetsigt, fort, fort, för att jag skall kunna vara här och nu. Här och nu.
Iväg igen. Till nästa. Och jag önskar, att denna känsla kunde bestå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar