Jag ser på tv. Jag tittar på datorn. Jag åkte hem. Denna mensvecka har gått från usel till mindre usel. Till bakisdag med olust känsla som blev orkar inte. Felklädd, fel väder, fel känsla. Allt detta är en chimär. Jag är inte här. Jag vill bara... något annat. Som jag inte vet. Slippa känslan av ensamhet. Känna att jag styr mitt så kallade liv så jag blir lycklig lycklig. Det måste gå. Måste. Måste alltid.
Och detta jag skriver är också detsamma. Inget har förändrats. Allt går runt i cirklar. Så tydligt är det att allting är som förut. Ingen efterlängtad förändring utan allt är sig precis fucking likt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar