Önskan

Idag har jag spytt. Ätit ostkaka med mycket sylt och grädde. Fått ångest av film och vänner. Önskat att jag hade en blogg där jag var lycklig hela tiden och tjänade pengar på den och skrev och la ut foton varje dag. Önskat mig långt långt långt härifrån. Orkar inte med detta elände där alla går omkring med samma tankar kring den jävla tvåsamheten. Jag har nog med min egen ångest. Behöver inte späs på av andras som är 10 jävla år yngre. Jag önskar det fanns ett liv för mig där jag inte spydde utan levde det liv jag ville. Jag önskar jag inte var trygghetsnarkoman utan fri fri fri. Att jag var utan fördomar och bara kunde älska allt och alla. Förbehållslöst. Önskar jag var blond och man och passade in. Att jag tyckte om det homogena tråkiga trygga vansinnigt svenska.