Bortvald

Jag vill inte tänka. Tänker för mycket. Det är inte värt det. Jag vill inte. Hur kan någon som man inte känner uppta hela ens tankeverksamhet? Ingen är värd så mycket energi. Och jag fattar. Det handlar inte om han. Det handlar om situationen. Där jag återigen riskerar att bli bortvald som alla tusen gånger förr. Som den allra första gången som gjorde att jag förlorade en massa tillit. Till mig själv. Att jag är värd att älskas och väljas tusen gånger om. Om och om igen. Han kan väl bara låta mig veta. Så kan jag slicka mina sår. Gå vidare. Efter att ha gråtit i övergivenhet ännu en gång. Jag träffade honom i söndags. Hur kan någon ta över ens tid utan att egentligen ha så stor betydelse. Jag klarar inte detta. Att väljas bort. Jag dör en smula varje gång. Lär mig aldrig. Finns en anledning till att jag inte träffar killar. Och ändå dit och pilla, for this?