Hängig

Två jobb lika med hattigt och splittrat. Inte att rekommendera. Denna vecka också hängig. Hemma två kvällar och såsat framför alla tekniska medel jag har, mobilen, tvn och datorn. Säkert välbehövligt men satan vad trist. Känslan av ensamhet blir så mycket större när man inget gör. Och ensamhet och jag är ingen bra kombo.  

Till dig som är allt jag behöver

Jag förgås av längtan. Men har ingen att längta till.

Ledsen

Ledsen ledsen ledsen. Orkar inte vara ledsen mer. Mitt röriga liv. Som inte blir vilka förhoppningar, drömmar och hopp jag än en gång hade. Vill bara lägga mig ner och dö en smula tills allt har blivit bra igen. Bli bra igen. Jag måste get a grip. Jag måste söka upp en prattant igen. 

Rör bara till det mer. Dricker för mycket. Snurrar runt med killar jag inte vet om jag känner. Som inte vill ha mig. Jag vill inte ha dem. Utan den tvåsamhet som är bekräftelse på en kärlek som jag önskar så hårt att jag skulle kunna döda för den. Just nu är kärlek inget för mig. Den bor inte här. Har flytt för att någonsin komma tillbaka? Hopplösheten växer sig större för var dag. Nu gäller att överleva. Härda så in i helvete.