Förbi

Ännu en helg har svischat förbi och passerat. Ännu en helg med mycket dricka. Med efterföljande blå blå bakisdag. Aldrig hade man behövt en famn att ligga sked med så mycket som nu. Aldrig är bakislitenheten så stor som nu. Substitutet är socker och fett. Fett och socker. Jag är kluven och har glömt. Glömmer så fort hur det var att vara två. Saknar ändå det som man inte kommer ihåg. I tron att det är det man vill ha. Som skulle förgylla bakissöndagen. Alla dessa par. Hur lyckas de? Hur misslyckas jag? Hur länge orkar jag dricka varje helg för att glömma mig själv för en stund? 

Min helg: middag med vin husmor tjejmiddag med för mycket vin tjejslagsmål bakis bakis bakis fettemiddag med massa vatten fika med massa socker take away pillande godis. 

Time

Time for bed. Bara skriva lite först. Om vad vet jag ej. Jo, kanske. Jag skall tvärsluta att gå in i känslor jag inte har. Jag är bra nu. Jag är glad. Jag lever fint. Tvärsluta då med en gång att gå in i någon slags otillfredställelse på ren rutin. Så ointressant. Hur livet kan kännas tomt när man inte längre är låg och irrar på botten av det som skulle vara så mycket mer. Vad finns kvar när blåa känslor inte längre omfamnar en som om denna dag vore den sista? Är mitt liv ingenting utan dessa känslor fladdrande i vinden runt omkring mig? Så sorgligt. Så trist. Så inte värdigt. Nu måste jag sätta ner foten.

Kål

Min ständiga hunger efter mer. Blev idag brysselkål. Som jul. Fast inte. Är inte jul nu. Om jag fick skulle jag äta hela tiden. För att dämpa något som jag inte hittar ord för. Längan. Är nog ordet. Längtan till något annat. Som jag inte vet vad. Denna ständiga längtan som inte är är konstruktiv och inte leder mig framåt. Retas med mig. Jävlas med mig. Och skall ge mig flera sena kvällar där jag står i köket och äter saker som egentligen inte var tänkta för mig.

Kärlek

Kärlek finns bara i fantasin. Men den är fin. Tycker jag. Tror jag. Kärlek finns inte på kartan. Inte på min. Knapplösa knull. De finns. I allafall då och då. Kärlek och knull. Existerar inte. Geografi har heller aldrig riktigt varit min grej.

Blått

Klockan är snart halv tio. Jag skall äta pasta fast jag inte borde. Hungrig och trött. Skall inte äta så här sent. Och inte pasta. Då blir man fet.

Igår drogs jag med i något blått. Ville inte men gjorde det ändå. Och det var innan flaskan vin, ölen och drinken. 

Den enda som visar mig något intresse skulle ut. Jag skulle nog inte. Men gjorde det på grund av honom. Full som ett ägg blev jag. Så onödigt. Sen ut och träffa honom. Och inget blir som man har tänkt sig. Inte följe hem. Mens. Blir så tydligt vad det handlar om. Och jag visste. Visst visste jag. Att det är sex och inte mycket mer. Och han har tjej. Som vet att han träffar mig. Öppet förhållande. Från hans sida. 

Han kontaktar bara mig när han är uttråkad. Och jag är hans back and call. Och någonstans där vet jag inte riktigt var jag står. Var går gränsen när man ställer upp för mycket? Har inte svaret på det.

För tillfället vet jag ingenting. Inte vad jag vill. Inte vad jag känner. Inte hur jag mår. Och denna så kallade relation är väl en utmärkt spegling av detta mitt liv.